Skip to content
Den aktion som vi genomförde mot det illegala främlingslägret i helgen har fått stort genomslag med uppmärksamhet i såväl alternativ som folkfientlig media, både i Sverige och utomlands. Tusentals personer har uttryckt sig positivt om oss och vårt agerande via sociala medier, kommentarsfält och genom vårt eget kontaktformulär.
Här är exempelvis ett axplock av kommentarerna från kommentarsfältet på Samnytt:
Mycket bra jobbat av NMR! Dessa killar kanske skulle få jobbet som poliser och städa upp i det svenska träsket med migranter som inte passar in i det svenska samhället. Guldstjärna till killarna!
Se där, NMR klarar av vad inte Stockholms kommun har förmåga till!
Vikingarnas hämnd för att tiggare tagit över deras heliga plats kom efter tusen år genom svartklädda män från NMR. Nu kan Odens korpar flyga fritt i området. Jag är glad över att det finns MÄN kvar i Sverige!
Mycket bra NMR. Åtminstone någon som gör något och inte bara snackar. Vi måste se handling –
För den som vill veta mer om Fredrik Vejdeland som person rekommenderas den längre intervju som publicerades här på sidan i början av förra året.
Jag vill börja med att gratulera till posten, hur känns det!?
Tack! Det känns bra och samtidigt väldigt hedrande att få leda en så storslagen organisation som Nordiska motståndsrörelsen är.
Var det ett svårt beslut att acceptera att bli ledare?
Ja, inte minst till en början. Det är en tung ansvarspost och jag har velat tänka igenom grundligt om jag är rätt person att axla den. Jag har sedan några år tillbaka varit ställföreträdande, men aldrig haft en tanke om att jag faktiskt en dag skulle leda organisationen. När jag sedan insåg att jag kanske skulle komma att få en förfrågan om att leda organisationen var jag inte heller intresserad av en sådan roll. När jag slutligen fick förfrågan om att bli ny ledare hade jag däremot funderat färdigt och idag känner jag mig helt redo att axla ansvaret. Det har varit en långvarig process där
Det finns många sympatisörer till Nordiska motståndsrörelsen i vårt land som inte är medlemmar varken hos oss eller någon annanstans, och jag undrar lite varför?!
Jag frågar inte för att få höra några ursäkter eftersom dessa ursäkter väger extremt lätt under tiden som vår ras dör ut under ett stort lidande. Nej, jag frågar därför att jag verkligen inte förstår varför man inte aktivt kämpar för sitt blod.
Man kan ju tycka att kampen vi för möjligen inte leder någonstans, åtminstone inte under min livstid eller i värsta fall aldrig någonsin, men om det blir så illa ska det i alla fall inte bero på att jag eller DU inte ens försökte göra allt vi kunde för att ändra framtiden bort från den fruktansvärda liberal-demokratiska vägen vi går på idag.
”Man utsätts för repression”, kanske du svarar då?
Jag har fått husrannsakningar utförda hemma på grund av mitt engagemang, SÄPO har plockat upp mig på stan för förhör och jag har fått orosanmälningar till socialtjänsten gä
Översatt från Frihetskamp.net.
Att se ett inträde i Riksdagen som den ultimata vägen till makt i dagens samhälle är ett naivt synsätt. Moderna nyliberala stater fungerar på ett sådant sätt att politiska partier, företag, media, akademier och andra institutioner alltmer bör ses som en sammanhållen enhet som samordnar sina handlingar för att upprätthålla hegemonin för den nyliberala och kosmopolitiska härskarklassen. Personliga relationer som bildas under elitens upplärningsfas går över alla dessa gränser och undergräver parlamentariska principer såsom att institutionerna ska fungera som en kontroll av varandras makt.
För att upprätthålla denna hegemoni använder den nyliberala härskande klassen en mängd olika metoder, varav de flesta är baserade på att attackera oss som splittrade, atomiserade individer. Ett system som de facto fungerar som Kinas sociala kreditpoäng då det genom uthängning i media och sociala medier spelar på arbetande människors rädsla för att inte längre kunna va
Översatt från Frihetskamp.net.
Det har nu gått ett år sedan jag bevittnade surrealistiska videor av brinnande städer och polisstationer i USA efter att brottslingen, tillika USA:s nya skyddshelgon, George Floyd, förklarats död. BLM-upplopp i god bolsjevistisk anda representerade en eskalering av anti-vitt hat. Samma polis som rutinmässigt förtrycker fredliga vita amerikaner som demonstrerar för sina rättigheter föll på knä för anarkister och svarta radikaler.
Det var vid tiden, när dåvarande president Donald Trump gömde sig i en bunker under Vita huset samtidigt som en medieunderstödd laglöshet omfamnade ”världens friaste land”, som jag insåg att jag inte längre kunde rättfärdiga att sitta kvar vid sidan om som passiv åskådare.
Som många andra hade jag mina egna ursäkter, men i slutändan var det just det – ursäkter.
”Jag blir av med mitt jobb.””Jag blir av med mina vänner.””Jag är rädd för hur det ska drabba mina barn.”
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Alla vilja att yxan skall gå, men ingen vill hålla i skaftet.
Gustav Vasa
”Extreme Ownership” (2015) är namnet på Jocko Willinks första bok. Översatt till svenska blir det ”extremt ägarskap” som inte riktigt låter lika bra. Det titeln åsyftar och boken handlar om är ansvarstagande. Willink tar såväl i boken som i ett ”TED Talk” avstamp i en incident som format hans idéer kring detta ämne:
Som Navy Seal-soldat deltog Willink i USA:s ockupation av Irak. Vid ett tillfälle förde han befäl över en operation där amerikanska soldater tillsammans med allierade irakiska soldater skulle strida mot irakiska rebeller. Under operationen uppstod förvirring och de amerikanska soldaterna hamnade av misstag i eldstrid med sina allierade irakiska stödtrupper. En irakier dog, två skadades och även en av Willinks amerikanska soldater blev skadad.
Efter denna incident kallades Willink och hans enhet till krismöte med hans överordnade, som reste till
Efter en relativt lång hemresa natten innan från en händelserik och gemytlig semestervecka i Skåneland ska jag inte sticka under stolen med att jag var något omtöcknad när vi väl anlände till bygdegården där årets Nordendagarna skulle äga rum. Dock skulle ny energi likt ett skänk från ovan tillkomma så fort jag klev ur bilen och beskådade den storskaliga samling kamrater från hela rikets alla hörn, tillsammans med sina nära och kära som ivrigt inväntade att denna livade högtidsdag skulle ta sin början.
Efter några minuters mingel var det dags att bege sig in i samlingslokalen för att åhöra dagens konferencier, Samuel Johansson som hälsade alla varmt välkomna och redogjorde schemat för dagen. Just i den stund man satt och lyssnade förväntansfullt under introduktionen noterade jag att lokalen fyllts till bredden med nordiska bröder och systrar, vilket jag enkom kan tolka som ett bevis på organisationens själsliga sammanbundna gemenskap. Det är i sig en säregen, men storslagen känsla
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk.
Mina nästan sex år i kampen, både som aktivist och senare som chef först för ett näste och nu den danska grenen, har lärt mig mycket om det danska folkets upplösning och splittringen i den nationalistiska miljön. Klyftan mellan vanliga danskar är avgrundsdjup, en avgrund som bara på några få ställen kan överbryggas av svaga broar som bildats av själviska konsumentintressen eller naiva föreställningar om parlamentariska lösningar.
Avgrunden är djup och broarna över den måste sträcka sig ännu längre för att nå till nationalisterna. De ”vanliga” danskarna som helt enkelt följer med strömmen tycks för varje dag komma längre och längre ifrån varandra. I ett samhälle där den förda politiken uteslutande och helt och hållet leder till en förintelse av folket, följt av ett utmattningskrig mot moralen och de naturliga värdena, skulle en uppdelning i två läger vara en helt naturlig utveckling. Vi och de. Vi som kämpar och står för bevara
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Även om Sverige blir ett alltmer laglöst och våldsamt land har de allra flesta svenskar det relativt bra vad gäller materiell levnadsstandard. För de flesta är otryggheten också bara något man än så länge upplever lågintensivt. Det är bara en liten del av befolkningen som personligen har blivit utsatt för något allvarligt brott.
Detta gäller även för nationella. Den nationella kampen är inte särskilt våldsam eller riskfylld sett ur ett historiskt perspektiv. 20-talet i Sverige ser ännu inte ut som förra 20-talet i Tyskland.
Trots detta skulle jag säga att särskilt de som är eller tänker bli politiskt engagerade bör se över sin psykologiska beredskap. Som organiserad nationalist finns det ändå en ej försumbar risk att du kommer råka ut för mindre eller större personliga kriser. Du kan bli indragen i rättsprocesser mot staten för att du missaktat någon minoritetsgrupp och tvingas betala lite böter för det; du kan få fängelse för att ha t
Det har de senaste dagarna på Nordfront publicerats två utmärkta artiklar. Den ena artikeln, ”När kollapsen kommer går jag med” där Karl Folkesson kommenterar fenomenet med sympatisörer som väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen utan avvaktar tills kollapsen kommer och den andra artikeln, ”Vem är nationalsocialist” där Marcus Hansson argumenterar för att man inte kan vara nationalsocialist om man väljer att inte organisera sig. Jag vill med denna artikel komplettera dessa två bemötanden med ett eget.
Jag har under en längre tid följt kommentarer på Nordfront, på Nordfronts fristående chattgrupp på Telegram och på andra plattformar och har under flera år pratat med många rekryter och sympatisörer. Jag har nog hört de flesta ursäkter och undanflykter till varför de väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen. Nästan samtliga grundar sig i en enda sak.
De ursäkter man får höra är ”Jag stödjer er men…”, ”Om Motståndsrörelsen bara förändras på det här sättet̷
Vid detta laget är det nog få av våra medlemmar och trogna sympatisörer som missat att jag blivit far för fjärde gången. Mitt lilla perfekta gossebarn är nu två veckor gammal.
Kanske tänker någon som inte har några barn ännu, att om man har tre barn sedan tidigare, är det inte längre så speciellt att bli förälder igen. Kanske tänker någon annan att det inte är så speciellt att bli far överhuvudtaget, utan att det mer är för modern det är något extraordinärt. Jag hävdar att bägge dessa har väldigt fel.
En trött far med sin lika trötta son, här bara tre timmar gammal.
Jag kan såklart bara utgå ifrån mitt personliga perspektiv, för kanske är det inte precis likadant för alla fäder, men för mig är det i varje fall helt obeskrivligt fantastiskt och speciellt. Varenda en av mina barn är unika och när jag nu blivit far för fjärde gången känns det i många avseenden som jag blivit far för första gången – trots att det är fjärde gången i mitt liv jag känner så.
Givetvis har man lärt
Nationalsocialismen är det ursprungliga, naturliga och vetenskapliga sättet att tänka och se på världen. Det är både en återgång till våra förkristna förfäders sätt att tänka samt en högre insikt om vår plats i kosmos, en högre medvetenhet som vi har lyckats nå genom rasens ansamlade historiska erfarenheter och vetenskapliga upptäckter.
Nationalsocialismen är en total världsåskådning och fordrar därför av oss att helt anamma den. Kan vi inte det, utan endast ”tänker nationalsocialismen” utan att ”leva nationalsocialismen”, kommer vi att förbli splittrade ”demokratiska” individer.
Man kan alltså slå fast att en sann nationalsocialist inte bara är en person med en uppsättning starka åsikter; en sann nationalsocialist lever nationalsocialismen.
Detta är inte en fråga om vem som är ”rättlärd” eller inte, utan är en fråga av största praktiska vikt: Vi kan inte hoppas att kunna besegra Sion om vi inte dessförinnan kan resa oss över det nuvarande systemet. Detta innebär att vi mås
Demonstrationen gick under temat Stoppa främlingsinvasionen! Hur ska vi lyckas med det?
Det räcker nämligen inte med att vi demonstrerar. Inte ens om vi
samlade 10 000 stolta män och kvinnor i våra led skulle
främlingsinvasionen stoppas per automatik. Det räcker inte heller att vi
vet varför invasionen pågår, hur den genomförts eller att vi känner
till de onda krafter som ligger bakom den. Sionisterna kommer nämligen
att fortsätta söndra och härska trots att vi dragit fram dem i solen,
och främlingarna kommer att fortsätta att välla in hur mycket vi än
pratar om saken.
Det är absolut inte så att demonstrationer är meningslösa – tvärtom
visade demonstrationen den 12 november och kommande demonstrationer i
framtiden att det finns ett folkligt motstånd och att det växer. Att vi
utgör en kraft som blir större, starkare och än mer högljudd. Detta till
trots kommer inte demonstrationer ensamt att lösa situationen.
Hur löser vi då problemet? Alla ni som läser detta har säk
